Vad är en ungefärlig prisuppgift och när är näringsidkaren bunden av prisuppgiften?

May 16, 2024

Budget, prognos och andra utfästelser kring priset i konsumententreprenader

Vid konsumententreprenader, eller för den delen samtliga tjänster som utförs av en näringsidkare åt en konsument, är utgångspunkten i konsumenttjänstlagens 36 § att priset för tjänsten antingen bestäms till ett fast pris, eller ska utgå med ett skäligt belopp. Vad som utgör ett skäligt belopp är en vanlig tvistefråga men i denna artikel kommer jag att fokusera på 36:e paragrafens andra stycke vilket lyder:

Har näringsidkaren lämnat en ungefärlig prisuppgift får det uppgivna priset dock inte överskridas med mer än 15 procent, såvida inte någon annan prisgräns har avtalats eller näringsidkaren har rätt till pristillägg enligt 38 §.

Precis som anges i paragrafen råder ett förbud för en entreprenör att ta mer betalt än med ett belopp som överstiger en avlämnad ungefärlig prisuppgift med mer än 15 procent. Tvister kring ungefärliga prisuppgifter har i princip uteslutande sin grund i att arbetena blivit dyrare än vad entreprenören och eller konsumenten räknat med. Ofta råder det oenighet om vad som egentligen utlovats, vad prisuppgiften omfattar och om det avtalats om en prisuppgift. Inte sällan beror detta på att prisuppgiften kommunicerats muntligen och att näringsidkaren och konsumenten uppfattat det sagda på olika vis. Men det är inte ovanligt att tvister uppstår även när det finns ett skriftligt underlag.

Vad är en ungefärlig prisuppgift?

För att förstå effekterna av olika utfästelser om priset i samband med en entreprenad behöver det först klarläggas vad en ungefärlig prisuppgift faktiskt är. När lagen skrevs angavs det i förarbetena att en ungefärlig prisuppgift måste baseras på ett konkret och precist uttalande från näringsidkarens sida. Uttalandet måste vara så tydligt att det kan ses som en reell prisuppgift, helt oaktat att priset framstått som ungefärligt eller avgivits med viss reservation.

Utifrån praxis på området kan konstateras att vad man väljer att kalla ”den ungefärliga prisuppgiften” är ovidkommande, i stället är det de sammantagna omständigheterna som är avgörande.

I T 1461-15 angav näringsidkaren i samband med arbetenas påbörjande att prisbilden på uppförandet av en villa var svåruppskattad men att en ”kvalificerad gissning” kunde uppgå till ett visst belopp. Beloppet specificerades i underrubriker som markarbeten, gjutningar, stomme, materialvalmed mera. Hovrätten fann i det fallet att denna kvalificerade gissning utgjorde en ungefärlig prisuppgift. Stor vikt lades i detta fall till att den kvalificerade gissningen var precist formulerad men även att den tillmätts stor betydelse av både näringsidkaren och konsumenterna i deras kontakter.

I T 3420-21 uppgav entreprenören att det var svårt att ge ett exakt pris på arbetena men angav i en kostnadskalkyl att han uppskattade att 500 000 – 600 000 kr borde räcka bra för projektet. I detta fall fann hovrätten att entreprenörens användande av ”bör räcka” och en angivelse av ett timpris, tillsammans med att konsumenterna inte specificerat utförande med materialval när kalkylen avgavs, medförde att entreprenören inte avgivit en så preciserad prisuppgift som krävs för att det skulle röra sig om en ungefärlig prisuppgift.

Domstolarnas hantering av budgetar, gissningar, uppskattningar, kalkyler och andra utfästelser där ett pris eller prisintervall har indikerats för konsumenten är högst varierande och avgörs ofta av detaljer vilka inte på ett konsekvent sätt kan listas eller helt förutses. Slutsatsen som kan dras är dock att entreprenörer löper en hög risk att bli bunden av prisuppgifter som lämnats under eller inför avtalsförhandlingar och under pågående entreprenad.

Utgör delmoment i en budget ungefärliga prisuppgifter?

Ett vanligt sätt att avge ungefärliga prisuppgifter, eller för den del kommunicera med en konsument kring kostnadsbilden, är att upprätta en kalkyl där kostnad för respektive delmoment finns redovisad.

En fråga som kan dyka upp när konsumenten fått tillgång till entreprenörens kalkyler är om entreprenören ska anses ha avgivit en ungefärlig prisuppgift för respektive moment eller om det är priset för helheten som ska ligga till grund för vilket pris näringsidkaren ska tillåtas ta ut.

Även här råder viss osäkerhet. Det finns avgöranden som pekar i båda riktningar. Men i det tidigare omnämnda avgörandet (T 1461-15) hanterades även denna fråga. Ärendet fick inte prövningstillstånd i Högsta domstolen och får därför anses ha viss tyngd. I fallet kom hovrätten, i motsats till tingsrätten, fram till att det är en budgets helhet som ska utgöra den ungefärliga prisuppgiften och inte enskilda poster. Någon motivering för detta angavs dock inte och frågan är fortsatt omdebatterad.

Det går dock att resonera kring att syftet med hovrättens bedömning är att det viktiga för konsumenten inte är att varje del får den kostnad som redogjorts för utan att det belopp som till slut betalas inte blir högre än vad konsumenten kunde förvänta sig. Generellt sett är detta positivt för näringsidkare då det finns en möjlighet att få betalt även för stora delavvikelser.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan det konstateras att ungefärliga prisuppgifter ges helt på näringsidkarens risk. Att som näringsidkare helt avstå från att lämna prisuppgifter är inget alternativ. Det ligger i sakens natur att under avtalsförhandlingar skicka över kalkyler, prisuppskattningar och olika uträkningar. Om prisuppgifter har kommunicerats och parterna sedan kommer överens om att arbetena ska utföras på löpande räkning är det viktigt att upprätta ett skriftligt avtal. I det skriftliga avtalet ska det framgå om en prisuppgift lämnats och vad prisuppgiften i så fall avser. Om ingen prisuppgift ska gälla för avtalet bör det i stället framgå.

Jurist
Johan Joelsson
LL.M.
Visa profil
No items found.
Nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress nedan för att få vårt nyhetsbrev.

Thank you! Your submission has been received!
Oops! Something went wrong while submitting the form.