Vad händer om din kund går i konkurs?

Även om statistiken visserligen visar att antalet konkurser i och för sig minskat de senaste tre åren finns det alltid en risk att man råkar ut för att den som står i skuld till en går i konkurs. Denna risk kan förstås minskas genom att t.ex. tillämpa rutiner för när krediter ska beviljas. Likaså bör man vara försiktig med att utge förskottsbetalning. Att erbjuda kunder kredit utgör visserligen alltid en viss affärsrisk men på en konkurrensutsatt marknad är det sällan rationellt att genomgående neka kunder kredit. Likaså är det sällan lämpligt att avstå varje affär som innebär förskottsbetalning. Den risk som är förknippad med beviljandet av krediter respektive förskottsbetalningar får vägas mot risken att gå miste om affärer. Man bör alltså inte vara alltför kategorisk – en övervägning av risker bör företas i varje enskilt fall. Med detta sagt följer också att det sällan helt går att avvärja sig från risken att motparten går i konkurs.

Den som har en konkursfordran bör snarast anmäla sin fordran till konkursförvaltaren. Konkursförvaltaren har att fastställa gäldenärens tillgångar respektive skulder, vilka senare också ska sammanställas i en bouppteckning. Därefter påbörjas processen med att sälja gäldenärens samtliga tillgångar. När konkursförvaltaren får en uppfattning om hur stora belopp som kan tänkas inflyta genom försäljning ska konkursborgenärerna få besked om de kan förväntas erhålla någon utdelning. Inte sällan är dock tillgångarna så små att konkursborgenärerna inte erhåller någon utdelning. Om så är fallet underrättar tingsrätten konkursborgenärerna därom.

Om konkursförvaltaren däremot anser det troligt att skulderna åtminstone till viss del kan betalas inleder tingsrätten ett s.k. bevakningsförfarande. Detta går ut på att konkursborgenärerna ska anmäla sina fordringar till tingsrätten genom att skicka in handlingar som styrker deras fordringar. I bevakningsförfarandet sätter tingsrätten ut en tidsgräns inom vilken fordringsägarna måste framställa sina anspråk. Därefter kommer konkursförvaltaren att lägga fram ett utdelningsförslag som specificerar vad varje fordringsägare beräknas få ut. De eventuella pengar som återstår efter det att kostnaderna för konkursen betalts, kommer slutligen att delas ut mellan borgenärerna enligt vissa särskilda prioriteringsregler.

Som fordringsägare i en konkurs förbises ibland alla de möjligheter som står till buds för att få sin fordran betald. I vilken bolagsform konkursgäldenären bedrev verksamhet är i sammanhanget relevant. Om en enskild näringsidkare eller privatperson försätts i konkurs innebär detta visserligen att denne under tiden för konkursen inte kommer att råda över sina tillgångar själv. Detta innebär dock inte, vilket en och annan kanske tror, att gäldenärens skulder därmed upphör att existera. Om någon utdelning inte äger rum kan borgenären även fortsättningsvis rikta krav mot gäldenären. Om konkursgäldenären är ett handelsbolag eller kommanditbolag svarar bolagsmännen i handelsbolaget och komplementäraren i kommanditbolaget i samma utsträckning som bolaget självt för dess skulder. Detta innebär att man som fordringsägare kan rikta krav även mot bolagsmännen eller komplementären. Om konkursgäldenären är ett aktiebolag är utgångspunkten att endast aktiebolaget är ansvarigt för dess skulder. Det finns emellertid vissa undantag från denna huvudregel. Här kan nämnas det fall att styrelseledamöterna inte vidtagit erforderliga åtgärder då det funnits anledning anta att mer än halva aktiekapitalet i bolaget är förbrukat samt då det vid utsökning har visat sig att bolaget saknar tillgångar.

Sammanfattningsvis bör man som konkursborgenär se till att anmäla sina fordringar till konkursförvaltaren. Likaså bör det undersökas i vilken utsträckning krav kan framställas mot någon annan än konkursgäldenären, t.ex. bolagsmännen eller styrelseledamöterna. Slutligen kan nämnas att gamla konkursfordringar inte bör ligga och släpa i bokföringen i fall det visat sig att någon betalning inte kommer inflyta. För att få tillbaka den moms som tidigare betalts in till Skatteverket bör fordringarna istället skrivas av som konstaterade kundförluster.