Preskription – när en fordran riskerar att bli för gammal

Vi på Nordbro har kunder inom en mängd områden, det som många av dem har gemensamt är att de är småföretagare. Vi har under årens lopp uppmärksammat att det är vanligt att just småföretagare prioriterar att utföra sitt arbete, framför att se till att deras kunder betalar. Detta leder ibland till att det ligger obetalda fordringar i företaget under en längre tid och som uppmärksammas först efter några år. I vissa fall kan det då vara för sent att kräva in betalning.

Huvudregeln i Sverige är att en fordran preskriberas efter tio år, vilket framgår av 2 § i Preskriptionslag (1981:130). Det finns undantag från detta och ett av de viktigaste att lägga på minnet är att preskriptionstiden för en fordran mot en konsument i många fall endast är tre år. Detta gäller om fordringen avser en vara, tjänst eller annan så kallad nyttighet som en näringsidkare tillhandahållit till konsumenten för huvudsakligen enskilt bruk. Tiden är alltså med andra ord avsevärt förkortad om man utfört arbete eller sålt en vara till en privatperson. Ett annat viktigt undantag att lägga på minnet är när fordran avser hyra. Dessa fordringar har en preskriptionstid på endast två år efter avflyttande, men tre respektive tio år under ett pågående hyresförhållande. Detta innebär alltså att vanliga regler kring preskription gäller så länge hyresgästen finns kvar i lägenheten eller lokalen, men när de flyttat preskriberas fordran efter två år.

Att en fordran preskriberas innebär att man inte längre kan göra den gällande och man kan således inte längre kräva gäldenären (den betalningsansvarige) på betalning. För att undvika att en fordran preskriberas måste man som fordringsägare kunna visa att det förekommit någon form av s.k. preskriptionsavbrott. I regel gäller det då att kunna visa att gäldenären på något sätt blivit påmind om fordran.

I fråga om vad som krävs för ett regelrätt preskriptionsavbrott så har rättsläget länge varit oklart. Enligt en dom från Högsta domstolen den 29 april 2016 (NJA 2016 s. 332) anses det i normalfallet krävas att fordringsägaren kan visa att man skicka två stycken brev med information om fordran under de tre respektive tio närmast följande åren efter fordrans uppkomst. Breven ska vara skickade till folkbokföringsadressen eller ifråga om bolag, den adress som bolaget är skrivet på. Om gäldenären inte kan visa någon rimlig anledning till varför denne inte mottagit något brev, så har ett giltigt preskriptionsavbrott ägt rum. Man anser också att det skett ett preskriptionsavbrott om gäldenären uttryckligen erkänt fordran, vilket dock kan vara svårt för fordringsägaren att visa om det skett muntligen. Ett skriftligt erkännande av skulden från gäldenären är därför alltid att föredra. En delbetalning från gäldenären anses också vara tillräckligt för att ses som ett avbrott. Ett preskriptionsavbrott medför att preskriptionstiden på tre respektive tio år startar om på nytt. Man skulle alltså i princip kunna göra sin fordran gällande för all framtid om så kallade preskriptionsavbrytande åtgärder vidtogs löpande och i rätt tid.

För hyresfordringar gäller särskilda regler för preskriptionsavbrott. För att man ska kunna anse att det skett preskriptionsavbrytande åtgärder i de fallen krävs det att man väcker talan. Det innebär att man måste väcka talan vid tingsrätten alternativt skicka en ansökan till Kronofogdemyndigheten för att ett regelrätt preskriptionsavbrott ska anses ha skett.

Sammanfattningsvis bör man aldrig vänta alltför länge med att driva in sina fordringar och i synnerhet inte om gäldenären är konsument.

LL.M. Hanna Nilsson

Att vara tuff lönar sig oftast när hyresgästen inte betalar hyran

När en hyresgäst börjar slarva med hyran finns det två vägar att gå. Antingen kan man låta det fortgå tills det blir dags att avhysa hyresgästen eller så vidtar man åtgärder för att förebygga en avhysning. De flesta vet att hyran har högst prioritet när man ska betala sina räkningar, men trots det är det många som stoppar huvudet i sanden när hyresavin kommer. Istället betalar man troligen andra mindre skulder och kanske vet man sen tidigare att hyresvärden inte är värst petig med hyran. Det som många hyresgäster nog inte vet om är att det räcker med att vara sen med endast en hyresbetalning för att hyresrätten ska anses vara förverkad, vilket berättigar hyresvärden att säga upp avtalet i förtid.

För att hyresvärden inte ska hamna i en situation som känns hopplös är det viktigt att agera snabbt innan hyresgästernas skulder blir allt för stora och svåra att hantera. Att vara snäll mot sina hyresgäster är sällan rätt metod. När hyresfordringen har förfallit till betalning och om hyresgästen har dröjt en vecka (bostadshyresgäst) respektive två vardagar (lokalhyresgäst) med att betala hyran anses hyresrätten vara förverkad och hyresvärden har då rätt att säga upp hyresförhållandet. I detta skede är det många hyresvärdar som väntar med att agera i hopp om att hyresgästen ska reglera sin skuld, men det är tyvärr oftast här som den onda cirkeln tar vid.

Här gäller det för hyresvärden att istället vara tuff och faktiskt säga upp hyresavtalet att upphöra i förtid. Detta kan man göra genom att skicka in en ansökan om avhysning till tingsrätten eller, om grunden för avhysningen är obetalda hyror, till Kronofogdemyndigheten, vilket är ett mer kostnadseffektivt alternativ då man även kan begära att få den obetalda skulden fastställd i samband med en ansökan om avhysning. Som grund för avhysning anger man att hyresgästen har förverkat hyresrätten. Den vanligaste anledningen till att en hyresrätt anses vara förverkad är just p.g.a. obetalda hyror, men den kan också förverkas på annat sätt, t.ex. genom att hyresgästen uppträder störande eller ägnar sig åt olovlig andrahandsuthyrning. Det man som hyresvärd måste komma ihåg är att man även måste meddela socialnämnden i de fall det rör sig om bostadslägenheter.

Om grunden för en avhysningsansökan utgörs av obetalda hyror, så har hyresgästen en möjlighet att få bo kvar i lägenheten respektive få ha kvar lokalen, om denne betalar hela den förfallna hyresskulden inom tre respektive två veckor från det att hyresgästen underrättats därom. Detta kallas för att återvinna hyresrätten och hyresvärdar måste meddela sina hyresgäster om möjligheten att återvinna hyresrätten. Om hyresrätten inte återvinns i tid kommer Kronofogden att meddela ett beslut om att hyresrätten är förverkad och att hyresgästen måste lämna lägenheten eller lokalen med omedelbar verkan. Flyttar inte hyresgästen så kan man begära att Kronofogden verkställer avhysningen, vilket innebär att Kronofogden flyttar hyresgästens bohag eller inventarier vid ett specifikt datum, vilket meddelas hyresgästen och hyresvärden.

Sammanfattningsvis vill vi ge er som bedriver hyresverksamhet rådet att inte vänta för länge med att ansöka om avhysning. Ju längre tid man väntar desto fler hyror hinner förfalla till betalning och i takt med detta minskar möjligheterna för hyresvärden att erhålla betalning. Till saken hör även att processen hos Kronofogden normalt tar tid, vilket ytterligare talar för att man som hyresvärd bör agera snabbt. En bedömning bör dock göras från fall till fall innan en avhysningsansökan skickas in, då det kanske rör sig om en hyresgäst som aldrig annars är sen med en hyra men som nu av någon anledning missat att betala. Denne kanske inte bör avhysas utan snarare påminnas om den obetalda hyran, medan en hyresgäst som ofta är sen med en eller flera hyror kanske bör få en starkare påminnelse från Kronofogden om att det är viktigt att betala sina hyror i tid för att få ha kvar sin bostad eller lokal. Att sammanställa en ansökan om avhysning till Kronofogden kan verka svårt och komplicerat. Om hyresvärden inte reder ut detta på egen hand, eller har ont om tid, är det oftast bäst att ta hjälp av någon utomstående som kan agera som ombud i ärendet.

LL.M. Martina Vivlund

 

Att tänka på om du blir uppsagd från din lokal

I senaste utgåvan av Småföretagarnas medlemstidning ger Nordbros jurist, jur. kand. Jacob Cronholm, råd om hur du som lokalhyresgäst bör agera när hyresvärden säger upp din lokal.

Du kan ta del av senaste numret av Bra Affärer och Jacob Cronholms artikel genom att klicka på länken nedan:
https://issuu.com/smaforetagarna/docs/bra_affarer_2-2017?e=7112344/46773481

 

Nordbro ansvarar för juristspalten i Småföretagarnas medlemstidning

Vid årsskiftet blev det klart att Nordbro framöver kommer att medverka i Småföretagarnas medlemstidning Bra Affärer. Tidningen ges ut fem gånger om året och Nordbro kommer i varje nummer att bidra med en artikel författad av någon jurist på byrån. Först ut är Nordbros chefsjurist, Ilan Sadé, som i sin artikel påtalar vikten av att reklamera i rätt tid och på rätt sätt.

Du kan läsa det senaste numret av Bra Affärer genom att klicka på länken nedan:

https://issuu.com/smaforetagarna/docs/44941_bra_affarer_1-2017?e=7112344/44715061

Inkassoåtgärder och god inkassosed

Ett inkassokrav går att likna vid en allvarlig påminnelse och innehåller alltid en påtryckning, exempelvis en varning om att rättsliga åtgärder kan komma att vidtas för det fall att betalning uteblir. Många oroar sig för att ett inkassokrav resulterar i betalningsanmärkningar, men så är inte fallet. En betalningsanmärkning kan uppkomma först efter det att en borgenär vänt sig till Kronofogden för att driva in sin fordran. Även en ansökan om betalningsföreläggande är en inkassoåtgärd och omfattas av god inkassosed.

En vanlig missuppfattning är att borgenären måste skicka en påminnelse till gäldenären för att kunna skicka ett inkassokrav. För att rikta inkassokrav räcker det emellertid med att en fordran förfallit till betalning och att gäldenären gjorts uppmärksam på detta. Trots detta kan det ofta vara lämpligt att tillställa gäldenären en påminnelse innan man går vidare med inkassoåtgärder.

Det finns företag som har Datainspektionens tillåtelse att bedriva inkassoverksamhet såsom inkassoombud. Inkassoombuden står under Datainspektionens tillsyn och har att iaktta s.k. god inkassosed. Även vissa enskilda fordringsägare kan rikta inkassokrav mot gäldenärer. Som enskild fordringsägare är du inte skyldig att iaktta god inkassosed. Dock måste man som enskild fordringsägare utforma inkassokravet i enlighet med god inkassosed för att ha rätt att ta ut den lagstadgade inkassokostnaden om 180 kr.

För att ett inkassokrav ska vara utformat i enlighet med god inkassosed måste det vara skriftligt och innehålla tydlig information om vem som är borgenär, vad fordran avser och vilket belopp gäldenären ska betala. Kravet ska även ange en tydlig tidsfrist för när betalning ska äga rum samt uppgift om när eventuella invändningar måste göras gällande. Inkassokravet bör också innehålla tydliga uppgifter om vem som är gäldenär och i förekommande fall också fullständiga uppgifter om inkassoombudet. Enligt Datainspektionens råd om god inkassosed bör man även informera om utskriftsdatum, betalningsinformation samt information om vem man ska vända sig till om man har frågor om eller vill bestrida kravet.

God inkassosed innebär inte enbart att ett inkassokrav måste vara utformat på ett visst sätt. Av 4 § i Inkassolag (1974:182) framgår att en gäldenär inte ska vållas onödig skada, olägenhet eller utsättas för otillbörliga påtryckningar eller annan otillbörlig inkassoåtgärd. God inkassosed innebär att inkassoåtgärder får vidtas endast när de är nödvändiga för att tillvarata borgenärens rätt. För att upprätthålla god inkassosed krävs att man förvissar sig om att kravet ställs till rätt person. Det är i första hand fordringsägaren som ska se till att uppgifterna är riktiga, och vid motstridiga eller felaktiga uppgifter bör inkassoombudet vända sig till uppdragsgivaren för att utreda mot vem kravet ska riktas. Finns det tveksamheter kring vem som är rätt gäldenär eller kring vilka uppgifter som ska användas bör man inte vidta någon inkassoåtgärd. Man får inte heller vidta inkassoåtgärd om fordran är preskriberad eller om gäldenären framfört invändningar mot fordran.

Om man mottar ett inkassokrav och inte känner igen ärendet bör man omgående kontakta inkassoombudet för att ta reda på vad fordran avser. Om det fortfarande inte går att reda ut eller om man har invändningar mot fordran bör man snarast möjligt skriftligen bestrida kravet till inkassoombudet så att ärendet inte lämnas vidare till Kronofogden. Inkommer gäldenären med ett bestridande bör inkassoombudet kontakta borgenären. För att ett bestridande ska hindra ett inkassobolag från att gå vidare till Kronofogden så måste det vara sakligt grundat, vilket innebär att den omständighet som åberopas skulle kunna befria gäldenären från betalningsansvar.

Av god inkassosed följer att den summariska processen, det vill säga då en ansökan om betalningsföreläggande ges in till Kronofogden, endast får användas när en fordran är obestridd och det inte föreligger någon tvist. Ett inkassoombud får inte heller skicka ett ärende direkt till Kronofogden utan att dessförinnan ha skickat ett inkassokrav. Om gäldenären bestrider ett betalningsföreläggande så är man istället hänvisad till allmän domstol för det fall att man vidhåller kravet. Domstolen kommer då pröva ärendet som ett vanligt tvistemål eller, om det rör sig om en fordran som understiger ett halvt prisbasbelopp, som ett förenklat tvistemål.

Sammanfattningsvis finns det många regler som inkassoombuden måste följa. Det ligger även ett ansvar på borgenären att se till så att uppgifterna är korrekta. Mottar man ett inkassokrav som är felaktigt är det viktigt att man omgående bestrider så att ärendet inte lämnas över till Kronofogden.

LL.M. Emma Hallbeck