Hur påverkar de nya reglerna om alternativ tvistlösning dig som företagare?

I Sverige har det alltsedan 1960-talet varit möjligt att pröva konsumenttvister utanför domstol. Allmänna reklamationsnämnden (ARN) är en statlig myndighet som på begäran av konsumenter prövar tvister rörande köp och tjänster. Vid sidan av ARN finns även vissa privata och branschinriktade tvistlösningsorgan som på begäran av konsument kan ta upp tvister till prövning. Den 1 januari 2016 trädde en ny lag om alternativ tvistelösning i konsumentförhållanden i kraft. Lagen infördes för att anpassa de svenska reglerna till de regler som EU tagit fram gällande alternativ tvistlösning vid konsumenttvister.

Den nya lagen innebär vissa nyheter som det kan vara bra att känna till för dig som är näringsidkare. Alltjämt gäller att en alternativ tvistlösning utanför domstol ska ske på frivillig basis. Den nya lagen innebär emellertid vissa skyldigheter för näringskaren i det fall denne anses ha åtagit sig att erbjuda och delta i alternativ tvistelösning. Enligt lagens förarbeten anses ett sådant åtagande ha uppstått redan genom att en näringsidkare är medlem i en branschorganisation som rekommenderar alternativ tvistelösning. Ett dylikt åtagande innebär att näringsidkaren måste lämna klar, begriplig och lättillgänglig information om den eller de nämnder för alternativ tvistlösning som prövar en tvist. Om näringsidkaren har en hemsida ska informationen finnas tillgänglig där och om parterna träffat skriftlig avtal ska även avtalsvillkoren innehålla information om alternativ tvistelösning.

En näringsidkare som åtagit sig att erbjuda och delta i alternativ tvistelösning är också skyldig att, i varje enskilt fall där näringsidkaren helt eller delvis motsätter sig konsumentens krav, lämna information om den nämnd för alternativ tvistelösning som konsumenten har att vända sig till för att få sitt krav prövat. Informationen ska lämnas i läsbar och varaktig form och innehålla uppgift om tvistlösningsnämndens webbadress. I samband med att tvisten uppstår ska näringsidkaren också lämna information om denne avser att medverka i tvistlösningsförfarandet eller inte. I sammanhanget kan nämnas att ARN kommer att pröva tvisten även om näringsidkaren informerat om att denne inte kommer medverka vid förfarandet.

Om näringsidkaren inte uppfyller sin informationsskyldighet enligt ovan bedöms näringsidkaren ha ”utelämnat väsentlig information” enligt marknadsföringslagen. Detta innebär att marknadsföringslagens sanktionssystem tillämpas i de fall näringsidkaren inte iakttar informationsskyldigheten. Framförallt kan näringsidkaren åläggas att vid vite lämna relevant information. Om näringsidkaren uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett informationsåläggande kan näringsidkaren även bli skyldig att betala skadestånd.

De näringsidkare som erbjuder sina varor eller tjänster via hemsida har utöver vad lagen föreskriver också att följa en EU-förordning som antagits i syfte att uppnå en hög konsumentskyddsnivå och underlätta gränsöverskridande e-handel. Alla företag som ägnar sig åt e-handel och är etablerade inom EU ska ha en länk till EU-kommissionens ”online-plattform”. Även den näringsidkare som endast vänder sig till den inhemska marknaden är skyldig att länka till plattformen. Adressen dit är http://ec.europa.eu/odr och länken ska vara lätt tillgänglig för konsumenterna. Tanken är att en konsument inom EU ska kunna lämna klagomål på sitt officiella EU-språk via denna plattform varefter tvisten slussas vidare till rätt tvistlösningsorgan. Enligt förordningen är e-handelsföretag även skyldiga att på hemsida uppge sina e-postadresser. Om näringsidkaren inte hänvisar till plattformen eller på hemsida anger sina e-postadresser anses näringsidkaren ha ”utelämnat väsentlig information” enligt marknadsföringslagen, vilket medför att det även i dessa fall kan bli aktuellt med marknadsrättsliga sanktioner.

Lagen om alternativ tvistelösning i konsumentförhållanden och EU-förordningen om tvistlösning online vid konsumenttvister ställer generellt högre krav på näringsidkare. För att inte riskera marknadsrättsliga sanktioner och dålig publicitet bör man som näringsidkare vidta erforderliga åtgärder för att efterleva regelverket. Avslutningsvis kan nämnas att de nya reglerna inte innebär någon ändring i förhållande till vad som tidigare gällt beträffande ARN:s beslut – dessa är och förblir för parterna icke bindande.