Att tänka på vid hästköp

Oavsett om det är i investeringssyfte eller för att utöva sin hobby är ett hästköp många gånger en för parterna viktig affär. Enligt svensk lag betraktas en häst som en vara och beroende på vilka som är säljare och köpare har vi två olika lagar som är tillämpliga. Vid hästköp mellan två näringsidkare eller mellan två privatpersoner tillämpas köplagen. Om däremot köparen är en privatperson och säljaren en näringsidkare tillämpas istället konsumentköplagen. Beroende på vilken lag som är tillämplig på köpet och om du är köpare eller säljare finns det ett och annat att tänka på.

Kännetecknande för konsumentköplagen, liksom andra konsumentskyddande lagar, är att den syftar till att skydda konsumenten. Lagen är i stor utsträckning är tvingande till konsumentens förmån och avtalsvillkor som i jämförelse med konsumentköplagens tvingande bestämmelser är till nackdel för konsumenten är utan verkan. Om ett fel i varan visar sig inom sex månader från köpet presumeras (antas det) enligt konsumentköplagen att felet fanns redan före köpet. För att säljaren ska gå fri från ansvar krävs att denne kan visa att felet inte fanns före köptillfället. Beroende på vad det är för fel som görs gällande kan det många gånger vara svårt för säljaren att visa att felet inte förelåg vid köpet. Av denna anledning är det viktigt för säljaren att upplysa köparen om hästens egenskaper och eventuella defekter. Säljaren bör tydligt upplysa om hästens utbildningsnivå, hur mycket den tävlat, om den har några avvikelser i temperament, sjukdoms- och skadehistorik etc. Vid en diskussion med köparen är det bra om säljaren ger köparen tillåtelse att även prata med veterinär, massör, tränare och övriga yrkeskunniga som har haft hand om hästen. Ju mer information köparen har fått, desto mindre möjligheter har köparen att hävda fel i hästen. Den information om hästens skick som säljaren lämnat till konsumenten bör också tydligt framgå i ett skriftligt avtal.

Vid konsumentköp finns det som avhandlats ovan anledning för säljaren att lämna information om hästens skick och se till att detta noggrant dokumentera detta i köpeavtalet. Vid hästköp där köplagen äger tillämpning finns det istället anledning för köparen att vara vaksam. Enligt köplagen får köparen nämligen inte göra gällande fel som denne antas ha känt till vid köpet. Köparen får inte heller hävda att denne visserligen känt till felet men inte insett dess betydelse. Köparen bör därför närmare undersöka om vad ett symptom på skada beror på. Om exempelvis hästen visar ömhet i ryggen när köparen eller veterinären känner igenom hästen, bör köparen gå vidare och undersöka vad ömheten beror på för att utesluta någon skada. Enligt köplagen gäller också att om köparen före köpet undersökt hästen, eller utan godtagbar anledning underlåtit att följa säljarens uppmaning att undersöka den, får köparen inte som fel åberopa vad köparen borde ha märkt vid undersökningen. Endast om säljaren bedöms ha handlat i strid mot tro och heder får köparen som fel åberopa vad köparen borde märkt vid en undersökning. Om köparen undersökt hästen eller underlåtit att undersöka hästen trots att säljaren uppmanat därtill, ligger det i säljarens intresse att uppgift härom tas med i köpeavtalet.

Även om hästen är en vara i lagens mening är det viktigt att komma ihåg att hästen är en levande varelse. Det är därför att rekommendera att säljaren upplyser om allt som kan vara av relevans för att hästen så långt möjligt ska kunna anpassa sig till en ny miljö. Det är bra om tidigare invanda rutiner så långt möjligt kan upprätthållas även efter ägarbyte och förändringarna bör ske successivt. Det är i regel en stor förändring som väntar hästen efter en försäljning med ny miljö, ryttare, utrustning, ridunderlag etc. Allt som blir nytt för hästen kan innebära en skaderisk och säljaren har därför ett intresse av att lämna uppgifter om allt sådant som kan reducera skaderisken. Därför kan det även vara en god idé att säljaren skriftligen lämnar information om detaljer, såsom foderstat, avmaskningsschema, hovslagare, tandstatus, tränare osv. Om möjligt får säljaren t.ex. gärna uppmuntra köparen att i vart fall under en övergångsperiod använda samma hovslagare och träna för samma tränare. På så vis blir förändringen inte lika stor för hästen. Detta är även ett sätt för den nya ryttaren att snabbare lära känna hästen och därmed så småningom kunna skapa egna rutiner som ett sammansvetsat ekipage.

Oavsett om köplagen eller konsumentköplagen är tillämplig på ett hästköp är det att rekommendera att parterna undertecknar ett skriftligt köpeavtal. Vilka närmare uppgifter som köpeavtalet bör innehålla varierar från fall till fall. Det är dock viktigt att i avtalet noggrant beskriva hästen för att det inte ska råda någon tvekan om vilken häst som sålts och självklart ska det i kontraktet framgå vem som är säljare respektive köpare.