Upphovsrätten – arbetstagarens eller arbetsgivarens?

När en anställd i ett företag skapar ett verk, t.ex. skriver en artikel, tar ett foto eller kanske hjälper till med att ta fram företagets jingel – vem får upphovsrätten till dessa verk? Hur rättigheten till ett verk ska fördelas mellan arbetstagare och arbetsgivare är inte reglerat i lag. Detta är istället något som får avtalas mellan parterna, antingen individuellt eller genom kollektivavtal.

Vanligtvis kan ledning tas i anställningsavtalets innehåll. Om denna fråga inte uttryckligen avtalats, kan ledning tas från hur frågan hanterats tidigare, anställningsförhållandets samt branschens villkor och sedvänja. En tumregel är att viss rätt till verket överförs till arbetsgivaren i den mån det finns ett samband mellan anställningen och verkets tillkomst och hur starkt sambandet är. Detta innebär t.ex. att en anställd journalists upphovsrätt i normalfallet får nyttjas av arbetsgivaren. Ofta kan sådana verk också överlåtas vidare av arbetsgivaren. Å andra sidan är det med stor sannolikhet inte möjligt för en arbetsgivare att nyttja de verk som anställda journalister skapat utanför tjänsten. En annan typ av begränsning är också att verket endast får användas i den löpande verksamheten. Möjligheten att ge ut tidningsartiklar i bokform är t.ex. sannolikt begränsad.

När ett upphovsrättsligt skyddat verk används av en arbetsgivare är det också viktigt att uppmärksamma upphovsmannens s.k. ideella rätt. Den ideella rätten innebär framförallt att upphovsmannen har rätt att bli namngiven när verket används av arbetsgivaren i den mån det ar brukligt inom det givna området. Det anses t.ex. brukligt att i tidningsartiklar uppge vem som är upphovsman medan det motsatta är fallet vad gäller t.ex.. instruktionsmanualer och reklambilder.

I de fall ett företag beställer tjänster eller hyr in arbetskraft är förhållandet annorlunda. Den tidigare omnämnda tumregeln för anställningsförhållanden går då inte att tillämpa. Om och i vilken omfattning upphovsrättigheter ska anses ha övergått till uppdragsgivaren får istället bedömas mer strikt utifrån parternas avtal.

För att minska risken för framtida upphovsrättsliga tvister är det högst lämpligt att i förväg avtala om, och eventuellt i vilken omfattning, upphovsmannens rättigheter ska övergå till arbetsgivaren respektive uppdragsgivaren. Det uppställs härvidlag inte några formkrav men för att trygga bevisning om vad som avtalats förordas skriftliga avtal. Detta kan göras såväl direkt i ett anställningsavtal som i en särskilt upprättad handling. Det viktigaste är dock att parterna i förväg avtalar om den upphovsrättsliga fördelningen.