Reglerna kring ämnet konkurs är många och inte alltid så enkla. En vanlig fråga rör reglerna kring återvinning, dvs. när en betalning som har erlagts innan konkursen kan krävas åter. Reglerna syftar till att undvika att ett företag inför en konkurs minskar sina tillgångar genom att prioritera vissa leverantörer. Som alltid är det bättre att förekomma än att förekommas, och att ha viss kännedom om hur detta fungerar kan innebära att man undviker en framtida återbetalningsskyldighet.

Följande krav ska vara uppfyllda för att en sådan betalning ska kunna återvinnas:

1. betalning av en skuld ska ha skett

a. med annat än sedvanligt betalningsmedel, eller

b. i förtid, eller

c. med ett belopp som avsevärt försämrat konkursbolagets ekonomiska ställning

2. betalningen ska ha varit till nackdel för en eller flera fordringsägare

3. betalningen ska ha erlagts inom återvinningsfristen.

För att en betalning ska anses ha skett med annat än osedvanliga betalningsmedel säger man att den ska vara ovanlig i både säljarens och köparens bransch, dvs. att en betalning med annat än pengar kan vara godtagbar så länge det är så parterna brukar göra affärer. Med förtid menas att betalningen har erlagts innan förfallodagen. Varje utbetalning som konkursbolaget gör innan ett konkursutbrott kan man tycka försämrar dess ekonomiska ställning, men naturligtvis hade det inte varit rationellt att inleda processer om att återvinna varje inbetalning oavsett belopp, varför det krävs att utbetalningen avsevärt försämrat bolagets ekonomi. Detta har man definierat som att betalningen ska överstiga ca 10 % av värdet på konkursbolagets tillgångar vid tidpunkten för utbetalningen. Det kan tyckas att en utbetalning till en specifik leverantör per definition är till nackdel för andra fordringsägare men om den skuld som har betalats avser en tillgång som kan säljas till samma belopp i konkursen har betalningen inte inneburit någon minskad utdelning. Sist ska betalningen ha erlagts inom återvinningsfristen och med detta menas vanligtvis inbetalningar senare än tre månader innan bolaget gick i konkurs.

För att exemplifiera hur reglerna tillämpas kan man titta på Hovrätten för Västra Sveriges dom från april 2018 (T4581-17). Ett bolag som senare gick i konkurs hade tagit ett lån av ett annat bolag. Återbetalningen gjordes genom att konkursbolaget utnyttjade sin kredit på banken, dvs. genom lånade pengar. Betalningen innebar att andra fordringsägare gick miste om utdelning och den gjordes redan i november 2015, trots att förfallodatum var i december 2015. Både den f.d. VD:n i konkursbolaget såväl som ställföreträdaren i det andra menade att detta var vanligt, förfallodatumet var ett sista datum men inte absolut, men detta motsades genom förhör med tidigare anställda. Betalningen motsvarade ca 9 % av konkursbolagets tillgångar vid tidpunkten för utbetalningen. Domstolen kom fram till att betalningen inte avsevärt hade försämrat konkursbolagets ekonomi då den understeg 10 % av tillgångarna. Däremot konstaterade man att betalningen hade gjorts i förtid, att den hade gjorts på ett osedvanligt sätt genom lånade pengar, att den hade varit till nackdel för andra fordringsägare, och inom ramen för återvinningsfristen. Mottagaren av betalningen blev tvungen att betala tillbaka.

Vad kan man då ta med sig av detta? Jo, om du har en kund som ligger risigt till ekonomiskt, men som du ändå på andra sätt vill behålla en affärsrelation med, erbjuder dig en betalning framför andra fordringsägare bör du tänka efter en gång extra innan du tar emot pengar för att undvika återbetalningsskyldighet. Om du har frågor om detta, tveka inte att höra av dig till oss!

 

Jur. kand. Cecilia Söderling